Exempel på hur det går till när Volvo Action service rycker ut och räddar lastbilschaufförer i nöd. Magnus och hans kollegor hade spännande historier att dela med sig av. Inte alltid så enkelt att ha jouren när det är långa avstånd, vinter och kallt.

Idag hade jag fotograf Cecilia Kreuzberger med mig i bilen. Efter elva mil, varav de fem sista på gropig och moddig grusväg, var vi till sist framme i Glen, en sameby vid foten av fjället. Jag intervjuade en ung man, Hilje, som just beslutat att  viga sitt liv åt renskötseln.  Vi lärde oss mycket! Vi träffade också den vita tamrenen Daemies som traskade efter Hilje som en hund och ibland till och med hälsade på inne i stugan.

Det är en märklig tid vi lever i just nu. Coronapandemin har chockat världen. Det är skönt att bo i luftig glesbygd, men hur kommer mitt jobb att påverkas? Att skriva om företag och dess planer börjar bli ohållbart. Alla är ängsliga. Om de ens överlever krisen – finns det muskler till att utveckla någonting då? Framtiden är oviss.

Och hur påverkas mitt jobb av smitta och isolering? Jag gör det jag kan via telefon och fotar utomhus i den mån det går. I verksamhet som ställs in går det inte att fota alls. Lösningen blir att Intervjupersoner skickar gamla bilder, ofta dåliga mobilbilder. Mina jobb är just nu beställningsjobb med en färdig vinkel, och jag ska försöka leverera.

Just nu känns det som att det är bråttom att åstadkomma det jag ska innan folk blir sjuka eller isolerade. Själv är jag ytterst försiktig med att träffa folk.Jag träffar oftast en person i taget och vi håller avstånd. Jag vill att mina intervjupersoner ska känna sig trygga – jag far ju hit och dit i olika byar. Visserligen frisk och i egen bil, men ändå.

idag försökte jag börja skriva ett reportage utifrån några telefonintervjuer jag gjort. Det gick inte. Texten blev död och platt, helt utan liv. För vissa ämnen är det okej, men ett reportage om människors verksamhet måste vara levande. Jag måste vara på plats, se miljöer och människor, höra dem interagera, känna dofter och atmosfärer. Det behöver vara på riktigt.

Årsmöte med Södra Norrlands Frilanssektion inom Journalistförbundet. Så heter vi från och med idag! Alltid lika kul att träffa andra frilansare. Det kryllar ju inte av kollegor i detta jobb…

Nu har jag bestämt mig för att avsluta mitt uppdrag med pedagogsajten åt Östersunds kommun. Det är dags att gå vidare i arbetslivet. Istället blir det rivstart med att göra ett magasin åt Bergs kommun som kommer ut en gång om året till alla hushåll. Då jag för länge sedan har bott i Bergs kommun ska det bli spännande!

Kartbilden visar den mest centrala delen av Bergs kommun. Det är stort och det är glest! Wikipedia om Bergs kommun: Yta: 6 145 km² Befolkning: 7 097 (31 dec. 2018) Slogan: Ute på riktigt!

När man länge har haft fasta uppdrag är det risk för att redaktörer glömmer bort att man finns. Men nu ringde de från Skogseko och skickade ut mig på reportage till Arvesund. Det var längesedan jag gjorde skogsjobb. Roligt!

Frilanslunch idag på Fjällsätra i Undersåker. Alltid lika kul! Extra glad är min kollega Hans 🙂

Gjorde ett jobb i Trondheim idag. Här har de storsatsat på utsläpps frikollektivtrafik. De enormt stora metrobussarna går på biodiesel och el och det finns också många rena elbussar. På ett café hade jag ett underbart samtal med en totalt främmande människa. Hade jag inte haft ett tåg att passa så hade jag nog suttit kvar där än…

Idag gjorde jag reportage på en förskola. Det är fascinerande att se hur de små barnen upptäcker världen och med vilken nyfikenhet de förhåller sig till sin omvärld. De har tid.

Att få smita ut från kontoret och andas lite fjälluft är ljuvligt. Jag har nog aldrig varit med om en så tidig premiär för turskidåkning. Oktober! ?